Den 1 juli i år infördes nya bestämmelser i upphandlingslagstiftningen om preklusionsfrister och skyndsam handläggning (se bestämmelserna i 20 kap. 5 § a-d § § LOU). Syftet med de nya bestämmelserna är att komma till bukt med alltför utdragna rättsprocesser.
Enligt Domstolsverkets uppgifter var den genomsnittliga handläggningstiden för sakprövade överprövningsmål under 2020 i förvaltningsrätt 3,6 månader och i kammarrätt 4,6 månader. Det har länge varit en diskutabel fråga om hur antalet överprövningar av offentliga upphandlingar kan minskas och hur överprövningsprocessen i domstol kan begränsas i tid. Redan 2013 framhöll Upphandlingsutredningen (SOU 2013:12 Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling) riskerna med att överprövningsprocessen drar ut på tiden och att upphandlande myndighet därigenom inte klarar att fullgöra sina enligt lag tvingande verksamhetsuppdrag såsom t.ex. hälso- och sjukvård eller skola. Målsättningen är nu att få ned handläggningstiden i domstol och att snabbare komma till ett avgörande i målet.
Under 2020 uppgick värdet av de upphandlingspliktiga inköpen i Sverige till 803 miljarder kronor. Framförallt innebär utdragna överprövningsprocesser ofta fördyringar för upphandlande myndigheter genom att de tvingas sitta kvar längre i dyrare tidigare kontrakt eller genom att de tvingas in i otillåtna direktupphandlingar. För leverantörer innebär utdragna överprövningsprocesser ofta fördyringar genom svårigheter med verksamhetsplanering. Det finns således samhällsekonomiska skäl till införandet av preklusionsfrister i överprövningsmål.
De nya bestämmelserna och införandet av preklusionsfrister innebär att omständigheter som leverantören åberopar till grund för sin talan efter tre veckor från det att ansökan om överprövning lämnades in till rätten endast får beaktas om leverantören gör sannolikt att den inte kunnat åberopa omständigheten tidigare, eller annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Omständigheter som en part åberopar först i kammarrätten får endast beaktas av rätten om parten gör sannolikt att den inte hade kunnat åberopa omständigheten i förvaltningsrätten eller annars haft en giltig ursäkt att inte göra det.
De nya bestämmelserna begränsar således leverantörens möjlighet att efter tre veckor från en inlämnad ansökan åberopa nya omständigheter till grund för sin talan. Lagändringarna kommer därmed medföra ökade krav på leverantörerna att redan i sin ansökan om överprövning, eller senast tre veckor därefter, åberopa samtliga omständigheter till grund för sin talan.
Reglerna riktar sig till rätten och inte till parterna och innebär ett förbud för rätten att efter den aktuella tidpunkten beakta vissa åberopade omständigheter. Det kan noteras att preklusionsfristen endast omfattar den sökande leverantörens åberopanden och inte tillförandet av ny bevisning.
Lagändringen medför att processramen i målet klargörs i ett tidigt skede något som underlättar för domstolen att handlägga målet snabbt och effektivt även när leverantören gör gällande flera grunder för ingripande. Även frågorna i målet kommer att renodlas tidigt. Kammarrättens prövning kommer att begränsas till de frågor som redan prövats av förvaltningsrätten. Vår bedömning är att preklusionsfrister i överprövningsmål gynnar alla; upphandlande myndigheter, leverantörer, domstolar, medborgare och samhället i stort.
Har ni frågor om hur de nya bestämmelserna påverkar er som upphandlande myndighet eller leverantör hör av er för ett rådgivande möte eller ett utbildningstillfälle.